Italian Baroque Era Painter, 1616-ca.1686 was an Italian painter of the Baroque period, active mainly in Florence, known for highly finished religious pictures, often repeated in many versions. He was born in Florence, on his mother's side the grandson of a painter. Although he was precocious and apprenticed at a young age to Jacopo Vignali, Dolci was not prolific. "He would take weeks over a single foot", according to his biographer Baldinucci. His painstaking technique made him unsuited for large-scale fresco painting. He painted chiefly sacred subjects, and his works are generally small in scale, although he made a few life-size pictures. He often repeated the same composition in several versions, and his daughter, Agnese Dolci, also made excellent copies of his works. Dolci was known for his piety. It is said that every year during Passion Week he painted a half-figure of the Saviour wearing the Crown of Thorns. In 1682, when he saw Giordano, nicknamed "fa presto" (quick worker), paint more in five hours than he could have completed in months,   Related Paintings of Carlo Dolci :. | Mater dolorosa | Ritratto di Stefano Della Bella | St.Andrew before the Cross | Carlo dolci | Portrait of Ainolfo de'Bardi |
Related Artists:
Friedrich Kallmorgen
painted Friedrich Kallmorgen Weiden am Bach in 1896
Master of the View of st Gudule
active in Brussels 1470-1490
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .